Fortsätt till huvudinnehåll

Tid...

Klockan springer på... och tickar, tick tack tick tack....och jag känner att jag hinner inte med tiden...
Har massor som ska göras och jag mäktar inte med det som ska göras.... Lika idag med att hinna med det som jag ska... och gör jag det??? NOPP det gör jag inte...
Då jag kom hem i dag skulle jag sätta mig och skriva... men jag slocknade i soffan av utmattning...

Många tycker ändå att jag ser relativ pigg ut... men jag kan säga att jag är totalt tvär slut inombords just nu.... Sitter uppe långt ut på kvällen-natten för att skriva och ändra och läsa... allt för uppsatsen... jag går upp vid sex på morgonen för att komma igång igen... (ska väl säga att idag kom jag inte alls upp... tog sovmorgon).... vill umgås med familjen... vill se på tv... vill sitta ute i solen och bara njuta av värmen... vill umgås med vänner och ta en fika.... jag vill fixa lite med allt möjligt här hemma.... men men vet att den tiden kommer... men ändå känns det tungt att veta att det inte är NU...

Skallebanken och yrslet är överhängande och hjärtruset är jobbigt att ha dagligen just nu... migränkänningar som inte vill gå över...
Men imorgon kommer en annan dag... och då kommer nya tag... idag ska jag nog inte sitta uppe så länge... även om klockan nu är redan tjugo i elva....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......