Fortsätt till huvudinnehåll

Med ett RYCK

Vaknade med ett ryck.... jag liksom flög upp ur sängen.... vet inte vad det var som hände.... blev ömsom rädd och kände mig jagad....
Kändes som jag hade missat något, glömt att göra något... och jag vet inte vad det var som gjorde det.... kan vara så att jag drömt något igen....

Somnade sent igen... kunde för allt i världen inte somna.... så jag spelade lite Wordfeud och Rumble.....
Sista tiden har varit ganska så jobbig... mycket händer och jag känner att jag inte hinner med allt...

Lillan ska sluta på förskolan och börja i klass till hösten och det finns lite att planera innan dess... och jag har en del som jag vill hinna med att göra på jobbet också... vidare barn nr 3 som har sin skola som man ska stötta  honom i... han har liksom tröttnat lite nu innan sommaren.... barn nr 1 måste jag snart sätta blåslampa på så att han kommer igång med lite aktiviteter... han kan ju inte bara sitta på sitt rum och göra nada.... barn nr 2 är hon som flyttat hemifrån.... hon fixar och trixar med sitt eget men för den delen slutar man inte att vara mamma för att de flyttar hemifrån.... Bonusbarnen kommer bara varannan helg.... vilket jag vet min man tycker är synd, för han vill att de kommer oftare.... tycker oxå att det är synd att de inte är här då lillan är hemma.... de två andra barnen som vi har kommer vi att avsluta uppdrag med... lite synd men de har blivit så stora nu så att de inte behöver vårat stöd längre... Mycket är det då man har många att tänka på... man har ju inte bara sig själv....

Idag hoppas jag inte att skallebanken ska vara så ihärdig som den har varit nu i dryga veckan... och jag hoppas att jag kan hitta orken i allt elände just nu... men tiden läker alla sår....

Nu ska jag rycka till mig och få i mig frukost.... och DRYCK.... för dryck är något jag inte får glömma!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......