Fortsätt till huvudinnehåll

Egen kursplan för Fritidshemmen...

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén nämner på sidan för Lärarförbundet att "Fritidshemmen behöver en egenkursplan."

Elev antalet har ökat de senaste årtiondet på landets alla fritidshem..... från drygt 30 barn på avdelning/grupp till dryga 38 barn i dagsläget.... är detta rimligt kan man fråga sig.... Fritids är en stor och viktig del i barnens vardag och här tillbringar de många av veckans vakna tid.... ca 8 av 10 barn mellan sex och nio år  finns idag inskrivna på fritids. 
Fritids ska enligt Lgr11 komplettera skolan och erbjuda en meningsfull verksamhet och stödja barnens intellekt och den sociala och den emotionella utvecklingen.... 

Otydliga mål i för vad fritidshemmet har att jobba med och vad som ska innehålla i en meningsfull fritidsverksamhet är oftast en brist på fritids.... Skolinspektionen har flera ggr härleds till att det är just otydligheten i styrdokumentet och vad skolan står för och vad som ska göras för att få en meningsfull fritidsverksamhet.... många vet inte i skolan att Läroplanen även gäller för fritidshemmen och inte bara skolan.... 

Behöver Fritidshemmen en egen kursplan???


Ur Lgr11: Skollagen föreskriver att utbilningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. 

Lärarförbundet har föreslagit för regeringen att få utforma en kursplan för just fritids... Politikerna har inte helt varit med på noterna för ändå målet ännu... Lärarförbundet har tidigare kommit med ett förslag för en kursplan för de fritidspedagogiska verksamheterna som har överlämnats till utbildningsministern Björklund.... Om fritidshemmet fick en kursplan skulle vi komma ett steg närmare mot att just få en skola som är likvärdig i Sverige. 


Jag tror att någon form av samklang kan krävas för att fritidshemmet ska vara så lika som möjligt och att oavsett var man än i detta av långa land kan få möjlighet till likvärdigt fritidshem. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...