Fortsätt till huvudinnehåll

Seminarium.....

Det närmar sig.... och jag känner mig superglad över att jag idag fått godkänt för att få vara med på seminaritet av min handledare.... Jippiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.

Veckan som är och kommer är ingen dans på rosor precis.... jag har en hel del att göra och stå i....
Hur jag ska få tiden att räcka till vet jag inte och hur jag ska få tid till att få vila vet jag inte heller...

Idag har jag svarat på min handledares tankar och rättat det som skulle rättas inför nästa veckas seminarium.....

Har lite att kolla upp innan jag ska skicka in mitt arbete...
kolla hur jag lättast kan göra innehållsförteckningen....
fixa ihop sammanfattningen och sedan skriva den på engelska....
ska kolla av hur försättsbladet ska se ut.... och hur sidonumreringen ska vara..

NÄSTA vecka är det dags för opponering av mitt arbete och jag ska opponera på någon annans arbete...
Känns som att den dagen gärna kan komma snart....

SNART SNART Är jag KLAR med min skolgång....


men bara för att jag slutar skola för denna gång så kommer jag att läsa mer igen i höst.... och det ser jag oxå fram mot.... jag kommer nog att vara den eviga studeraren....
Man lär sig helatiden något nytt och jag tycker att det är både spännande och kul.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......