Fortsätt till huvudinnehåll

Resa...

Planer på att hitta på något under semestern har vi inte.... men det kan ju inte vara BARA VARA.....
Semestern som den ser ut nu så kommer den att vara veckorna 30, 31, 32......
Frågan är bara om jag kan ha semester vecka 32..... men det återstår att se hur det blir med det.... Kan vara så att jag tar den vecka i höst istället.... jag vill ju resa till Thailand eller Malaysia då.... 


Kollade runt lite på var man kan tänka sig.... i höst.... men men.... får många tankar och många ideer.... men som vanligt så blir det nog en sista-minuten biljett  och en spontan resa.... det är oftast dem som är roliga... man slipper att våndas så länge innan man ska åka med att veta exakt datum för resan.... förra resan som vi gjorde var med tonåringarna... så jag tror att denna resa kommer jag och min man att göra alldeles själva bara han och jag... och det kan vara skönt att komma bort bara vi också... det var ett tag sedan vi gjorde det nu....(2009).... 

Åter till sommaren.... veckorna 30,31 och 32..... 
Det som är bokat och klart är att vi ska på Bröllop den 4 Augusti.... Två av våra under bara vänner ska då gifta sig... och vi ska vara med och få bevittna deras stora dag tillsammans. och det ska bli kul och jag ser fram mot det massor. Vidare vet jag inte mer vad som kommer att ske.... jag skulle vilja att resa till Norge.. men det verkar svårt att kunna få ihop det som det ser ut just nu.... 
Jag vet inte heller om det är så att vi kommer att få Besök från Norge till oss heller... men det blir nog en glad överraskning om det visar sig att det är några som kommer att komma. 
Sedan är det så att min Lilla-stora tjej ska börja i förskolklass på Vittra-skolan i Nyköping så hon ska nog ha inskolning på förskolan och på fritids också då..... Så vad ska man hitta på att göra i vecka 30 mitt i vecka och vecka 31 återstår till funderingarna ett tag till kan jag tro..... 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......