Fortsätt till huvudinnehåll

Lätt att tro att allt är frid och fröjd...


Det är lätt att tro att allt är frid och fröjd i vårat samhälle och att öppenheten har sitt säte.... och att fördomar inte existerar....

I skolan kan vi möta rått språk mellan barn och ungdomar och en okunskap....
Homofobi, trakaserier, och hat är ngt som kan förekomma i skolan och då är det inte tal om åsiktsutbyte utan om att det är brottslighet som det har med att göra...

Hur ska vi kunna bygga en skola utan trakasserier... utan språk som sårar... utan fördomar....
Allt bygger på att vi VUXNA är föredömen för våra unga... var förebilder och föregå med goda och gott exempel....
Vi måste jobbar över gränserna mellan avdelningar mellan klasser och mellan ämnes lektioner.... vi kan inte bara jobba med ngt tillfälligt och sedan lägga ner det som ett tillfälligt projekt... vi måste se det som ett kontinuerligt arbete... ett arbete som ska vara i rullning hela tiden i vad vi gör och hur vi agerar....

Idag var jag på  möte i Sex och Samlevnadsgruppen och fick med mig många bra tankar att tänka på och tror mig delade med mig lite oxå... Detta ämne är högaktuellt och jag känner att vi har mycket att jobba med i detta och i mycket annat i skolan.... VI ÄR PÅ GÅNG  och det känns som ett stort steg för våra unga i kommunen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......