Fortsätt till huvudinnehåll

Goa Kurskamrat

Har en toppen kurskamrat som hjälpt mig med att korrekturläsa min c-uppsats....  och kommit med tips, tankar och ideer om hur arbetet kan göras och läggas upp... omformuleringar har gjorts med utgång från det som min handledare (tacksam för för uppsatsen och det som min Kurskamrat sett..... jag lovar att jag är henne evigt tacksam för det som hon gör för mig just nu...

Allt har känts motigt en lååååååååååååååååååååååååååååååång tid nu och nu kan jag se ljuset i tunneln... även om jag än är i tunneln och har en bit att gå....
Hon har hjälpt mig i mina tankegångar då det gäller min egen stress och med det som jag har omkring mig.... att våga ta min egen tid...

Idag och just nu vågar jag se fram mot examineringen som är i nästa vecka... något som jag inte har gjort tidigare....

Till dig som ska skriva en Uppsats.....
DET TAR TID..... SE TILL ATT DU HAR TID ATT LÄGGA.... RÄKNA MED ATT DET TAR LÄNGRE TID ÄN DU TROR.... OCH LETA LITTERATURER I TID.... Ha metodikböcker att söka hur arbetet ska och kan läggas upp... var noga med att hela tiden föjla upp uppsatta mål....

SLUTSATS......
Det tar TID!!!!!! och man blir STRESSAD.......

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......