Fortsätt till huvudinnehåll

Trakasserier och Diskriminering i skolan....

Trakasserier är en kränkning som är ett brott som går under BROTTSBALKEN.... Generellt ska man ALLTID polisanmälan göras vid misstanke om trakasserier....  Vanligt förekommande trakasserier kan vara att bli kallas "hora" (inte alltid att man anmäler detta men det ska dokumenteras), samlade trakasserier kan leda till samråd med polisen... när polis kontaktas vid trakasserier är det polisen som utreder och inget ansvar för detta ligger hos på förskola eller skola. Anmälan SKA göras samma dag som det sker/inträffar och inga samtal ska föras med dem som är inblandade. däremot ska föräldrar/målsmän kontaktas.

Diskriminering är när någon eller några kränks och behandlas sämre eller får sämre möjligheter än andra... bara den som har makt att forma sammanhang kan diskriminera (skola, arbetsplats eller organisation). Alltså kan inte barn/elever diskriminera varandra! Vid misstänkt fall av diskriminering ska chefen/rektorn kontaktas.... denne utreder sedan det som har kommit till kännedom... Om någon eller några upplever sig diskriminerade ska alltid någon form av åtgärd vidtagas....då krävs det att en organisatorisk eller strukturell förändring sker....

Alla barn och elever har rätt att utvecklas och lära i en trygg miljö och bemötas med respekt. Förskoleverksamhet, skolbarnomsorgen, skolan och vuxenutbildningen ska vara fria från diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. När elever känner sig trygga i skolan påverkas även studieresultaten i positiv riktning (Skolverket).

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  * 

Ett främjande arbete ska syfta till att förstärka respekten för allas lika värde i skolan och ska omfatta diskrimineringsgrunderna och ska riktas mot alla och bedrivas utan förekommen anledning och ska vara en naturlig del i det vardagliga arbetet i skolan... Alla på skolan ska arbeta för att alla barn och vuxna känner sig trygga.... och för att stärka gemenskapen och öka gruppkänslan. Tydliga regler tillsammans med barnen är viktiga. viktigt att det är pedagoger närvarande i alla miljöer där barn vistas på skolan under hela dagen... esr och handleder barnen  i deras verksamhet vid stöd och behov....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......