Fortsätt till huvudinnehåll

Har inget LIV

Just nu stångar jag mitt huvud blodigt känns det som... i alla fall mot datorn.....

Har ju min uppsats som ska skrivas.... och jag blir gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaalen kan man säga över den....
Jag som trodde att jag visste vad jag skulle skriva om.... visade sig att jag i mitt skrivande bara nästlas in mig i en vrå med att det bara eskalerat med svårigheter..... Vet inte hur jag ska ta mig därifrån....
Min ända utväg är att börja om.....

Jag har gjort några intervjuer av lärare/pedagoger... ska göra några till.... men det som jag hade som huvudämne har jag fått släppa.... jag har delvis samma som tidigare alltså STRESS men jag har tagit bort skrivandet om SPECIALPEDAGOGIK..... utan jag väljer att skriva om barn och hur Stress påverkar dem i skolans miljöer..... positivt eller negativt och hur man kan stävja den negativa stressen.....

Just nu stressar jag med det mesta... jag ska hinna med skolan.... har bara några veckor kvar innan det är över... men jag ska oxå hinna med mina barn och mitt hem.... och så mitt arbete.....
Allt håller inte ihop just nu och jag känner bara en evig STRESS.....

Jag vill andas... jag vill leva...
Har inget liv just nu... mitt liv är lagd åt sidan.... ett liv jag hoppas kommer att komma åter den 9 juni....




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......