Fortsätt till huvudinnehåll

39 år och 2 månader och 5 dagar.....

För att förstå hur det känns för mig i saknaden måste man nog själv ha upplevt något liknade.... Tror ibland att det ska bli bättre... men det blir ju inte det.... Det går inte en dag utan att jag tänker på Charlotte.... min lilla syster som jag saknar så enormt mycket.
Charlotte vem var hon.....

Hon var den busiga jäntan som hittade på rakartyg och bus då vi var små... det var med henne jag brottades och berättade hemligheter... det var hon och jag som kom till Sverige tillsammans med mamma....

Min lillasyster var den som alltid tänkte på alla andra i första hand än på sig själv.... kärleksfull och givmild... Saknaden av henne är enorm... var till kyrkogården o satte blommor för någon dag sedan och det gör mig så ont att veta att hon finns där och inte i själva livet.... då det gäller livet så var just hon en symbol för livet med sin glädje och vilja och lust som hon omgavs av.... livet var inte alla gånger lätt men hon hade ändå målet och hoppet om att det kunde bli bättre och hon hade drömmar... drömmar som hon delade med sig och som hon tog sig an en efter en sakta med säkert......

Sedan kom den förödande dagen då hon rycktes ifrån oss på ett vis som ingen kan förklara eller vill ta ansvar för..... hon somnade in på sjukhuset på grund av miss i sjukvården.... jag glömmer aldrig den dagen för dryga 6 månader sedan då min man kom och berättade den hemska händelsen.... jag kommer inte ihåg vad som sedan hände.... vet att jag drabbades av panik och famlade runt i huset innan jag kom tillsans av min man med att åka mot sjukhuset för att möta upp resten av familjen.... att möta mamma och Ingvar på sjukhuset var hemskt.... allt var så förvirrande och det smärtade mig hårt att inte få svar på vad
som skett.... även om det sades till mig flera ggr om att hon inte fanns kvar i livet mera ville jag inte tro på det..... än idag känns det overkligt..... jag kan inte ta bort hennes nr i telefonen....hur ska jag kunna radera det.... då känns det som det är förevigt.... och jag vill inte släppe henne än....

Mammas tårar smärtar mig enormt att se då hon otalet gånger gråter hejdlöst över att ha förlorat sin dotter.... (man ska väl ändå inte överleva sina barn)….

Charlotte (Trine Karin Myrheim) blev bara 39 år och 2 månader och 5 dagar.... min lillasyster som aldrig fick bli äldre än så.... VARFÖR ska livet vara så för.... varför skulle hon ryckas ifrån oss....



Tårarna bara trillar ner för mina kinder och jag kan inte beskriva den känslan av saknad som jag är fylld med till bredden....

JAG SAKNAR DIG SYRRAN
JAG VILL ATT DU KOMMER TILLBAKA TILL OSS


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Större barngrupper....

detta stod att läsa på Skolverket.se PRESSMEDDELANDE   31 mars 2011 Allt större barngrupper och glesare med personal i fritidshem Idag går det i snitt över 38 barn i en grupp i fritidshemmen. Det är en ökning med två barn sedan föregående år. Samtidigt blir det glesare med personal. Idag ansvarar varje anställd för i genomsnitt 21,5 barn, visar ny statistik från Skolverket. - Om inte de ansvariga huvudmännen vänder utvecklingen kan det bli svårt att leva upp till de krav som ställs på fritids i den nya skollagen, säger Marie Sedvall Bergsten på Skolverket. Fler barn - färre fritidshem Sedan 2003 har antalet fritidshem minskat kontinuerligt. Idag finns det 4290 fritidshem - en minskning med 450 sedan 2003. Samtidigt fortsätter antalet barn i fritidshem att öka. Hösten 2010 var totalt 378 500 barn mellan 6-12 år inskrivna - en ökning med över 20 000 barn sedan året innan. Allt färre fritidshem och fler barn har lett till att grupperna växt påtagligt i storlek. Hösten 2010 gick d...

Snart händer det....

Skön massage vid solnedgången Ja nu är det inte många dagar kvar.... om 24 dagar så drar hela familjen till Thailand... o gissa om vi längtar... SPRUTORNA är fixade.... ska visseligen ta en spruta till innan vi åker.... sedan ska det drickas en dryck för magen.... ett slags vaccin det med... PASSEN är oxå fixade... vi var med alla och gjorde det i tisdags... o det var lite av en cirkus det med.... först ut var Linnéa... ja hon var då inte nöjd med fotot... så det var bara att ta om fotot.... o detta gjorde hon fyra ggr.... trodde i min enfald att det bara var hon som skulle göra så... men icke.... Fredrik och Alex lika så.... vidare var det dags för Alicia.... hon log så brett att man skulle kunna tro att det var ngn tandkräm som hon skulle göra reklam för... hon var sååååå söt.... Bonusbarnen gick det lite snabbare för.... det som var intressant var att man nu mera får ta fingeravtryck som ska finnas i passet.... det lagras i det chip som ska finnas där.... Så om en vecka komme...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....