Fortsätt till huvudinnehåll

Jobbar Glädjen...

Jag har glädjen att jobba med det goda här i livet..... Barnen i vår skola.... vilka kreativa underbara barn vi har omkring oss... vi måste bara öppna våra ögon för att se dem... de sprudlar med energi och glädje som smittas av på en och det ger så mycket glädje.

Uppskattande ord och handlingar från barn och kollegor gör att man känner att man gör ett bra jobb.... idag kände jag så....
Kom till jobbet idag efter att inte ha jobbat på en månad.... möts av en barnen som kommer mot en och omfamnar en och säger.... "Eva vad jag har saknat dig....Nu måste du lova att inte vara borta igen"...

Dagen har varvats med aktiviteter ute och inne... vi var ute och lekte snölekar och vi var inne och hade frågesport....

Imorgon ska vi ha idrott med nya spännande lekar som en av pedagogerna ska lära ut.... ska bli kul att se vad det kan bjudas på.... och på em blir det skidskor i den lokala ishallen.... vidare kommer veckan bjuda på en resa till Sthlm för att besöka ett museum och badhuset kommer oxå få sig ett besök denna vecka av oss ´på skolan....
Det är såååå underbart att få jobba tillsammans med arbetskollegor som brinner för att sprida glädjen och kunskapen bland eleverna på skolan som vi möter dagligen....

Har verkligen haft en toppen dag idag.

Kommentarer

  1. Härligt att du känner så och barnen känner nog att vi trivs med det vi gör. Trivs man tillsammans och har det riktigt bra, vad mer kan man önska?

    Vi ses den 31 jan över dagen bara i Karlstad!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.