Jag vill inget annat än att sova... det som jag känner är en innerlig trötthet...
När klockan ringer vill jag bara dra täcket över huvudet igen...
Riiiiiiiiiiiiiiiiiiing Riiiiiiiiiiiiiiiiing........
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ NEEEEEEEEEEEEEJ
Jag vill inte gå upp då...
Jag har min uppsats/rapport som jag ska skriva... åååååååååååååååh jag vet att jag ligger efter.... ändå kan jag inte...
VARFÖR.... känner mig stressad....
Har inte många veckor kvar alls....
Övrigt då..... fick brev om att det var 26 sökande på den tjänst som jag sökt....
Hur blir det med det då kan man undra... har inte hört ngt om ngn anställningsintervju än i alla fall....
Frågan är: Hur många är det som är utbildade och inte som sökt tjänsten...
Osäkerheten gör än trött....
Hemmet som svämmar över gör en trött....
Otillräckligheten gör en trött....
Neeeee jag måste nog se över om det är vitaminer som jag måste tillföra för att inte vara så trötter hela tiden.....
Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Kommentarer
Skicka en kommentar