Fortsätt till huvudinnehåll

Stress...

Vi klagar ofta om att vi känner oss STRESSADE.... huvudvärk och ont i magen...trötthet...sömnlöshet... irritation... med mera...


Då det gäller elever som är i behov av specialpedagogik för att klara sin skolgång kan stress utlösas...  ett tillstånd som hindrar barn i  deras naturliga utveckling och kunskapsinhämtning i sitt lärande.
Stress hos barn är något som ökar och som  är viktigt att uppmärksamma i god tid... det kan visa sig som koncentrationssvårigheter, rastlöshet, aggressivitet och sorgsenhet.... och det är inte okej att någon ska behöva ha och känna på det viset. 
Lärandet i skolan ska vara inspirerade och rolig och lärande på ett harmoniskt vis. Eleverna ska inte behöva känna att de ligger efter i något i skolan för att andra i klassen ligger längre fram.... det är viktigt att individuell utvecklingsplan är anpassad utefter elevens förmåga i samförstånd... men att den ändå följer vad som är relevant vad eleven ska få lära sig i den årskursen.... detta kan te sig svårt om det är elever som är i behov av specialpedagogik/speciallärare som stöd för sin skolgång...  




Stress är ngt som kan komma att upplevas för och av elever som är i behov av extra stöd... och hur man ska komma åt det är en svår och knepig situation.... inkludering i klassrummet eller exkludering är frågan... en skola för alla... hur ser den ut.... 

Att vi lever i en vardag med stress är för många en vardagssituation som kan både vara positiv och negativ... det gäller att vi kan hantera den bara.... men problemen uppstår ordentligt då vi inte kan bemästra det som sker och vi får följd reaktioner som jag skrev om ovan... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela