Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggande...

Surfar runt lite bland bloggar... Läst en del och lämnar en kommentar ibland...
Kändis bloggar... Vänners bloggar.... Okända bloggar... Företagsbloggar... Alla dessa är intressanta på olika sätt...

Vilka läser alla dessa bloggar... Vilka når man ut till.... Vad vill sägas om bloggandet.... Vad ska och får sägas....
På mångas sidor verkar det som man kan säga och göra vad som helst bara för att synas.... Provokativa... elaka... utstickande bloggar som inte har några gränser alls...

Vilken bloggsajt är häftigast att ha
Nattstad
Blogg
Blogger
Mondolog
Devote
med flera.....

Jag har denna... men jag har varit inne i fingrat på andra sidor för att se... Men jag tycker nog att denna passar mig bäst...

Vem är det som läser min blogg kan man undra
Får ju ingen respons på det jag skriver... Så jag har egentligen inte en aning alls.... Skulle vara intressant i få feedback på det man skriver och åsikter om jag har rätt eller fel....
Jag kan se att läsarna blir allt fler och fler för varje månad....

Du som läser... Bloggar du?
Du som läser vad tycker du om bloggen? Vad väcker intresse?

Kommentarer

  1. Hej Eva...
    Jag gillar intressanta taneväckande frågor, frågeställningar som vänder upp o ned på tänkandet och vardagsslentrianen.
    Gillar tankar kring barn och ungdomars livsvillkor i Sverige, förutsättningar för att lyckas osv.
    Saker som utmanar mig som människa men även i mitt arbete som lärare och ungdomsförfattare.
    Din blogg är verkligen fin med härliga bilder!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria. Det är det som jag gillar med....intressanta taneväckande frågor, frågeställningar som vänder upp o ned på tänkandet och vardagsslentrianen... tankar kring barn/elever och ungdomars livsvillkor i Sverige, förutsättningar för att lyckas osv.
      Jag finner inspirationen i mitt jobb och i min fritid i hemmet och bland mina vänner och så på de debatter som jag ser eller som jag läser....
      Visst skriver man om annan oxå och det är bara ventilerade...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela