Fortsätt till huvudinnehåll

Pedagogiska måltider...


Pedagogisk lunch tillämpas i måååånga skolor och förskolor i vårt av långa land.... Syftet med pedagogisk lunch är att det ger tillfälle för samvaro mellan pedagoger och elever/barnen... samt att elever/barnen ska få en positiv upplevelse och skapa förutsättning för en lustfylld måltid och en naturlig inställning till mat....och  en måltid med en positiv matupplevelse... Genom att sitta vid samma bord och äta samma mat ges tillfälle till samtal....samtal som man kanske inte hinner med i det pedagogiskarummen.... 

Eftersom de goda matvanor grundläggs tidigt hos de unga  är förskolan och skolan en viktig del i att skapa goda matvanor.... Pedagogerna  är förebilder bland annat genom att äta den mat som serveras, alltså inte sitta i lärarrummet och äta sin medtagna mat hemifrån.... och  elever/barnen  får se bordskick i hur det ska tillämpas och föras vid bordet med mera....
Genom att pedagoger sitter med vid bordet och pratar med  elever/barnen  blir det en lägre ljudvolym och en bättre matro för alla....goda rutiner för bordsskick, social samvaro och skapa en lugn atmosfär vid måltiden... Det ger tillfällen till social och språklig utveckling. Barnen blir sedda och bekräftade i gemenskapen. Att ha en egen plats vid bordet ger barnen trygghet....


Genom att inte äta tillsammans med elever/barnen är att pedagogerna indirekt säger att de vill inte ha den maten, de tycker inte om den maten.... för de har med sig annan mat... Vilket oxå skapar att barnen kan fråga sig själva... "VARFÖR FÅR INTE VI TA MED OSS ANNAN MAT?"....  Pedagogerna sitter inte med barnen och få då inte vara delaktiga i samtalen... de kan inte vara de förebilder för framtiden i hur man äter i grupp, hur man beter sig i matsammanhang, pedagogerna kan ha översyn i att alla elever får i sig mat och att ingen hoppar övermåltiden med risk för ätstörningar…

Jag tycker pedagogisk måltid är jättebra, då får man sitta med eleverna/barnen och man har tid att prata om ditt och datt och jag tycker att när jag äter med eleverna/barnen så ska jag inte behöva betala för maten, jag sitter där på min arbetstid och det är en stund där man får tid att prata med barnen och det blir en speciell kvalitetsstund.... det är en värdefull stund och äter jag med eleverna/barnen så är jag ju också en förebild för dem)... Jag tycker det är bra när man har pedagogisk måltid, skulle man behöva betala för maten så har man ju rätt att avstå till det och istället äta på sin rast (som då blir längre än de trettio minuter man vanligen har idag...)

Vi Pedagoger ska väl vara goda och bara föredömen för eleverna som vi möter i skolan... 
Pedagogiska måltider bör och ska vara kostnadsfria för personalen...



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bröderna Almkvist...

Hittade lite på nätet om Bröderna Almkvist.... bandet som min svärfar Klas-Göran var med och bildade.... Som sagt.... Under -70--80 talet fans det ett band som hette Bröderna Almkvist .... De spelade dansmusik och gameldansmusik.... de turnerade runt på olika folkparker i Sverige.... De kom från Sörmland .... och bestod av 4-5 medlemmar... medlemmarna som var med i gruppen bytes ut och totalt var det dessa som var med.... Bröderna Almkvist Trio under slutet av 60 talat (det var då det bara var tre medlemmar med i bandet och de tre bröderna) ...som senare blev till Bröderna Almkvist. Klas-Göran Almkvist (sång, bas) Sven-Erik Almkvist (trummor, sång) Lars-Gunnar Almkvist (drag-spel, sång och klaviatur) Per-Arne Lans (gitarr, sång) K enth Börjesson (drag-spel, el-piano, stråkmaskin, sång) Svante   Waljestål  (gitarr, bas, saxofon, klarinett, sång) Rainer Sarri (bas, gitarr, sång) Torbjörn Rask (gitarr, sång) Tage Öst (drag-spel, klavi...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...