Fortsätt till huvudinnehåll

BDD...

Vad är BDD.........
Tittade på en dokumentär härom dagen... och då tog de just upp om detta.... och det är skrämmande att vissa har och känner detta..... 


BDD är en sjukdom där man drivs av att inte känna sig nöjd med sig själv.....
Body Dysmorphic Disorder


Kroppslig dysmorfofobisk störning eller inbillade utseendedefekter... INBILLAD FULHET.....


Hur många som är drabbade av den sjukdomen är egentligen ganska ovisst.... men man tror att en av 100 kan vara drabbad av det..... ingen skillnad mellan man eller kvinna utan det är lika vanligt på båda håll... skillnaden är bara vad man vill förändra och vad man ser som fult på sig själv.....
kvinnor ser mer på ansiktet och brösten och magen... medans männen ser sina muskler och kön....


Den som drabbats av BDD isolerar sig mer och mer och vill inte synas och har mycket svårt att vara med på bild.... de skapar ritualer för mycket som ska och sker under en dag... 


Tyvärr blir det mer och mer vanligt att de som lider av BDD opererar sig... skönhetsoperationerna har ökat lavinartat för just dem.... drömmen att vilja se bättre ut är stor.... men tyvärr mynnar detta ut i att vilja göra om sig ännu mera... och som sedan blir som ett gift....många blir kanske aldrig nöjda.....


 Och vidare att man kanske inte orkar mera i sitt liv och väljer att avsluta det..... 


Den hjälp som finns att tillgå är terapier för personer med BDD.... men det är ett långt och hårt arbetet som kan kräva att även anhöriga med flera måste göra en insats.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.