Fortsätt till huvudinnehåll

Varför blev det som det blev....

När man tror att allt rullar på  kommer ett bakslag.... Tjafs...tjafs och tjafs... 

Har funderat mycket på min barndom om vad som skedde och vad som inte skedde.... 
Hur kunde saker och ting blivit annorlunda om andra val hade gjorts.... 
Mina tankar rullar åt hur hade det sett ut om det blivit så att jag hade bott med min pappa som det var planerat (ngt som han berättade för mig för några år sedan, att det var meningen att jag skulle bo hos honom och min syster skulle bo hos vår mamma).... Hade jag då levt som jag gör i dag.... hade mitt liv varit lyckligare.... hade jag utbildat mig till det som jag jobbar med idag??? Hade jag levt ensam eller hade jag levt tillsammans med någon... hade jag fått de barn som jag har idag.... 
Jag flyttade hemifrån tidigt.... jag skulle fylla 17 år då jag flyttade till en ganska stor etta tillsammans med min då varande pojkvän...jag gick fortfarande i skolan 2:a året på gymnasiet... blev tidigt vuxen... fick tidigt stå på egna ben... Livet var svårt många gånger och jag hade bara mig själv att vända mig till... 

ALLT är bara ???

Saker och ting förändrades med stora steg då jag var ett barn... saker som gjort att jag är den jag är... 
Har i min barndom aldrig känt mig älskad eller behövd... har bara känt att jag är den stora... hon som kan klara sig själv.... VAD DÅ klara sig själv... det skrek inom mig.... aldrig fått den uppmuntran som man kan behöva genom livet.... aldrig fått känna mig stolt över det som jag har presterat.... 

ALLTID är det någon som kommer med sina förmaningar.... :
* ska du verkligen gå den utbildningen.... den kommer du inte att tjäna några pengar på då du blir stor...
köpte lägenheten och jag fick höra hur dumt det var att äga en lägenhet när man inte hade fast jobb än...
* är det inte lite väl tidigt att skaffa barn nu... DU är ju bara 19 och när barnet kommer är du ju BARA 20 år....
* köpte hus.... och jag fick höra hur idiotiskt det var att köpa ett hus som låg så långt från stan... och hur dyr den var... 
* fick barn igen och jag fick höra att det skulle vara alldeles för tätt mellan barnen och att det skulle var för jobbigt....
* fick barn nr 3... varför ska ni ha barn för... ni har ju redan en pojke och flicka redan.... varför ska ni då har fler barn...
* började plugga till läkarsekreterare.... varför ska du plugga för... det kommer att vara jätte jobbigt.... ingen idé att plugga för det finns ju inga jobb som det sedan heller... allt kommer att datoriseras och det yrket kommer att försvinna...
* separerade.... ja ha... nu kommer det inte bli lätt för dig att vara själv... vem ska nu kunna hjälpa dig med det du behöver....
*.......
* fick barn igen många år senare... men du är ju över 35... är det lämpligt att få barn då...
* blev sjuk och jag fick höra att jag inte räckt till.... att jag var ju bara på sjukan..... 
* började plugga.... men du är ju snart 40... ska det vara nödvändigt att börja plugga nu.... finns det inget annat du kan göra istället.... 
* du umgås för mycket med dina vänner och du har ALDRIG tid för dina anhöriga med än din egen familj....
* du säger att du ska ringa upp men gör det inte och gör du det gör du det låååångt mycket senare....
* osv.....

EGENTLIGEN spelar det INGEN roll vad jag gör.... för allt som jag gör är ändå inte bra nog....

? ? ? ? ? ?
Hur upplevs jag av andra.... 
Vad skulle jag kunna göra annorlunda... 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela