Fortsätt till huvudinnehåll

Charlotte...

Min lillasyster.... Charlotte (Trine) Myrheim... idag är det hennes dag....
Idag skulle min lillasyster ha blivit 41 år..... år som hon aldrig fick fira.... dagar som hon aldrig fick uppleva.... 
Min lilla lillasyster idag om allt hade flutit på som det skulle så hade hon i sitt hem väntat att vi skulle komma.... komma för att fira henne... hon skulle ha fixat med kaffebröd och tårta.... en tårta som hon valt med omsorg... en rosa prinsesstårta hade hon valt.... hon hade köpt hem dricka (cider) och haft kaffet klart.....förväntan hade varit stor med att få ta mot sina gäster som skulle komma och fira henne.... Hennes dörr var öppen för alla som vill komma...

Vad skulle hon få... hon hade alltid en låååång önskelista på vad hon önskade sig....  och hon hoppades att någon kunde infria hennes önskan om något som hon hade på sin lista.... 

Men idag var det bara tankar med värme jag kunde ge henne.... och minnen som kommer att leva vidare med henne var gång vi tänker på henne.... 

Grattis min lilla Lillasyster på din dag.... även om du inte är bland oss så finns du extra mycket med oss i våra hjärtan och vårat minne och speciellt mycket just på din dag som är just idag den 29 April.


















Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.