Fortsätt till huvudinnehåll

Dryck är viktigt....


De första tecknen på vätskebrist är törst.... (Ja det har jag), milt obehag....(känner mig lätt illamående), bristande aptit....(hungrig är jag, så neeee), rodnad (känner hetta i ansiktet och öm i huden), trötthet (vill gärna bara sova och blir snabbt trött), ökad puls...(takt ändring har jag känt men jag trodde det berodde på dålig kondis), illamående (som jag skrev tidigare att jag har milt obehag) och höjd temperatur (hetta och rodnad). Vid ytterligare uttorkning kan det bland annat uppstå yrsel (trötthet och högpuls) , huvudvärk (definitivt har jag det) och stickningar i musklerna (pirrningar i musklerna)...


Vaknade med att jag har vätskebrist igen.... jag fattar inte att det ska vara så svårt att komma ihåg att man ska dricka ordentligt..... eller är det så att det går åt med vätska i kroppen just nu....
Mitt problem med vätska har jag ju haft i dryga 6-7 år nu så man tycker att jag borde ha lärt mig att jag ska dricka mer och oftare..... Ibland tror jag att jag inte vill ha detta problem och förtränger det på ngt vis.... och det är inte okej alls....

Jag har nu på morgonen druckit två glas med Resorb.... och vidare har jag fått i mig ca 1 liter vatten extra..... Skallebanken vill inte gå över bara....det blir att ta en Alvedon för att sedan gå ut en sväng och få sig lite luft.... Idag skiner ju solen så jag ska nog inte bara sitta och skriva dag... 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.