Fortsätt till huvudinnehåll

Seminarium.....

Det närmar sig.... och jag känner mig superglad över att jag idag fått godkänt för att få vara med på seminaritet av min handledare.... Jippiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.

Veckan som är och kommer är ingen dans på rosor precis.... jag har en hel del att göra och stå i....
Hur jag ska få tiden att räcka till vet jag inte och hur jag ska få tid till att få vila vet jag inte heller...

Idag har jag svarat på min handledares tankar och rättat det som skulle rättas inför nästa veckas seminarium.....

Har lite att kolla upp innan jag ska skicka in mitt arbete...
kolla hur jag lättast kan göra innehållsförteckningen....
fixa ihop sammanfattningen och sedan skriva den på engelska....
ska kolla av hur försättsbladet ska se ut.... och hur sidonumreringen ska vara..

NÄSTA vecka är det dags för opponering av mitt arbete och jag ska opponera på någon annans arbete...
Känns som att den dagen gärna kan komma snart....

SNART SNART Är jag KLAR med min skolgång....


men bara för att jag slutar skola för denna gång så kommer jag att läsa mer igen i höst.... och det ser jag oxå fram mot.... jag kommer nog att vara den eviga studeraren....
Man lär sig helatiden något nytt och jag tycker att det är både spännande och kul.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.
Skicka en kommentar
Läs mer