Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Vad fina konstverk. Kände hur länge sedan jag var uppe hos er.
SvaraRaderaEn liten påminnelse, glöm inte att köpa min lilla barnbilderbok.
Lycka till med examensarbetet - det kommer du att lyckas galant med!!!
Tycker att vårsalongen blev riktigt lyckad i år. Och det var många som kom oxå. Ang din bok har jag förmedlat den till Elisabeth på skolan som ska köpa in den till oss. Sedan tänkte jag köpa en själv.
RaderaExamensarbetet,.... hua säger jag bara om den... men det ska väl gå hem kanske... jag har ganska mycket kvar och jag ska vara helt klar i nästa vecka med det.... hm... men jag skriver och skriver på det.