Fortsätt till huvudinnehåll

Vätskebrist...

Tyvärr har jag igeeeeeeeen gått på missen med att inte dricka som jag ska.... 
Jag har i dagar suttit och skrivit... raderat och skrivit.... hunnit med mitt liv vid sidan av med jobb och familj.... vilket gjort att jag inte tagit mig tiden med att dricka... 


VATTEN VATTEN VATTEN 
är det viktiga och något man inte ska leka med

Jag som dessutom inte har någon Tjocktarm eller ändtarm är behovet ännu större och viktigare att jag får i mig vätska detta på grund att jag förlorar vätska ur kroppen snabbare än andra....

Det har gått 6 år sedan operationen och jag tycker att jag borde ha lärt mig... men ändå är det så att jag faller i fällan med att drabbas av VÄTSKEBRIST...

Jag får ont i huvudet... jag känner mig trött och matt...  och jag känner att kroppen inte är i balans... men skallebanken är nog den som är värst.... sedan om jag tar Alvedon eller Resorb så tar det alltid sååååååååååååååå lång tid innan jag kommer i balans igen.... 

IDAG ÄR MITT LÖFTE ATT JAG SKA DRICKA MERA VATTEN....

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.
Skicka en kommentar
Läs mer