Fortsätt till huvudinnehåll

LCHF Pannkakor...



Hittade detta recept.... Nu kan jag med äta pannkisar.... gött gött... 


LCHF-pannkakor

Pannkakor på LCHF-visKan man äta pannkakor när man äter enligt LCHF?  
I ett vanligt pannkaksrecept är det mycket mjöl vilket gör det olämpligt att äta om man försöker hålla nere kolhydratintaget.

Om man vill göra pannkakor som är anpassade efter en LCHF-kosthållning måste man ersätta mjölet med något annat.
Här är två olika varianter på LCHF-vänliga pannkakor.

LCHF-pannkakor med mandelmjöl eller kokos

  • 2 ägg
  • 1 deciliter grädde
  • 1 deciliter mandelmjöl, nötmjöl eller riven kokos
  • En nypa salt
  • En halv tesked bakpulver (om man vill ha amerikanska, pösiga, pannkakor)
Vispa ägg och grädde och rör ned övriga ingredienser. 
Låt smeten stå ett tag innan du steker pannkakorna i rikligt med smör. 
Mandelmjöl och nötmjöl kan ibland köpas i vissa affärer. 
Om man inte hittar det så är det enkelt att göra själv i matberedaren.

LCHF-pannkakor med fiberhusk

  • 2 ägg
  • 2 deciliter vispgrädde
  • 2 deciliter mjölk
  • 2 matskedar fiberhusk
  • En nypa salt
Vispa ägg, vispgrädde och mjölk. 
Vispa därefter ned fiberhusk och salt och låt smeten stå en stund och svälla.
Stek pannkakorna på medelhög värme i rikligt med smör och vänd när pannkakan är helt torr på ytan. 
Ju längre smeten får stå och svälla desto tjockare blir den och den kan då bli lite svår att få ut i pannan 
- det brukar gå att få ut smeten i pannan om man skakar den stund.  
Detta recept ger ca 6 - 8 pannkakor.
Ät med valfria tillbehör som till exempel vispgrädde eller keso. 
Om man saknar sylten kan man till exempel ha några hallon till. 
(källa: http://www.alltomlchf.se/maten/recept/lchf-pannkakor/)


Jag kommer att testa det översta.... kommer med info då jag gjort och ätit dem.... 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A
Skicka en kommentar
Läs mer

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela
Skicka en kommentar
Läs mer