Fortsätt till huvudinnehåll

Goa Kurskamrat

Har en toppen kurskamrat som hjälpt mig med att korrekturläsa min c-uppsats....  och kommit med tips, tankar och ideer om hur arbetet kan göras och läggas upp... omformuleringar har gjorts med utgång från det som min handledare (tacksam för för uppsatsen och det som min Kurskamrat sett..... jag lovar att jag är henne evigt tacksam för det som hon gör för mig just nu...

Allt har känts motigt en lååååååååååååååååååååååååååååååång tid nu och nu kan jag se ljuset i tunneln... även om jag än är i tunneln och har en bit att gå....
Hon har hjälpt mig i mina tankegångar då det gäller min egen stress och med det som jag har omkring mig.... att våga ta min egen tid...

Idag och just nu vågar jag se fram mot examineringen som är i nästa vecka... något som jag inte har gjort tidigare....

Till dig som ska skriva en Uppsats.....
DET TAR TID..... SE TILL ATT DU HAR TID ATT LÄGGA.... RÄKNA MED ATT DET TAR LÄNGRE TID ÄN DU TROR.... OCH LETA LITTERATURER I TID.... Ha metodikböcker att söka hur arbetet ska och kan läggas upp... var noga med att hela tiden föjla upp uppsatta mål....

SLUTSATS......
Det tar TID!!!!!! och man blir STRESSAD.......

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.