Fortsätt till huvudinnehåll

Paus

Paus i livet... jag känner att jag behöver en rejäl PAUS just nu... Känner mig så sjukt stressad just nu... 

Pausen som jag skulle vilja ha är att resa bort för en stund och bara njuta av sommaren och lugnet... 
Vidare skulle jag vilja dansa och känna rytmen i kroppen...och bara få svänga om och ha det svängigt... 
Just nu känner man sig nedslagen i skorna... 

I sommar vill jag gå på Loppis.... Njuta av solen.... Spela golf.... Träffa vänner.... Umgås med familjen.... Uppleva en och annan resa.... 


Resor till utlandet är något jag ser fram mot... jag vill tillbaka till Thailand... men inte till de ställen som jag har varit tidigare... jag vill till ställen som jag inte varit... jag vill uppleva och resa och känna värmen... 
Jag hoppas att jag och min man kan resa en månad till jul-nyår... jag hoppas j´hoppas hoppas att vi kan göra den resan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bröderna Almkvist...

Hittade lite på nätet om Bröderna Almkvist.... bandet som min svärfar Klas-Göran var med och bildade.... Som sagt.... Under -70--80 talet fans det ett band som hette Bröderna Almkvist .... De spelade dansmusik och gameldansmusik.... de turnerade runt på olika folkparker i Sverige.... De kom från Sörmland .... och bestod av 4-5 medlemmar... medlemmarna som var med i gruppen bytes ut och totalt var det dessa som var med.... Bröderna Almkvist Trio under slutet av 60 talat (det var då det bara var tre medlemmar med i bandet och de tre bröderna) ...som senare blev till Bröderna Almkvist. Klas-Göran Almkvist (sång, bas) Sven-Erik Almkvist (trummor, sång) Lars-Gunnar Almkvist (drag-spel, sång och klaviatur) Per-Arne Lans (gitarr, sång) K enth Börjesson (drag-spel, el-piano, stråkmaskin, sång) Svante   Waljestål  (gitarr, bas, saxofon, klarinett, sång) Rainer Sarri (bas, gitarr, sång) Torbjörn Rask (gitarr, sång) Tage Öst (drag-spel, klavi...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer