Fortsätt till huvudinnehåll

TID....

Idag hade jag tänkt mig att viga tiden till att skriva skriva och skriva..... Riktigt så har de då inte blivit idag......

Seeeen morgon med sovmorgon..... Frukost.....
Loppis i närbebyggelsen... och fyndade lite.... Tänk att man alltid ska hitta något som man faller för.... Ang Loppis..... Ngt som jag ser fram mot är sommaren som snart kommer och med alla dessa loppisar som kommer att vara lite här och där.... i små butiker och skjul... bakluckeloppis med mera....
Vidare idag kom vi hem... och då tänkte jag skriva lite... men icke då.... Telefonen har ringt som en galning... Min gäst fick snällt sitta och lyssna och se på...

Umgåtts... pratat i Tfn.... ugåtts.... ätit.... pratat i tfn.... umgåtts..... och nu är det kväller och nu kan jag skriva.... det tog sin lilla stund kan man säga.....

Tyvärr blev det inte så mycket skriva av heller att skryta över.... det var mest att redigera och se i den litteratur som jag har lånat på biblioteket i Gnesta...
Har lånat en hel hop med böcker om STRESS och barn och skola... och så en del böcker om pedagogik som jag inte hade sedan tidigare... (annars har jag snart ett eget litet bibliotek av studentlitteratur här hemma).
Neeeeeeeeeeeeeeee imorgon får jag nog viga hela dagen till att skriva och sedan lägga telefonen ute i bilen så att ingen kan nå mig..... Jag MÅSTE verkligen skriva klart min uppsats.....
Jag måste prioritera TIDEN väl....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.