Fortsätt till huvudinnehåll

Egen kursplan för Fritidshemmen...

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén nämner på sidan för Lärarförbundet att "Fritidshemmen behöver en egenkursplan."

Elev antalet har ökat de senaste årtiondet på landets alla fritidshem..... från drygt 30 barn på avdelning/grupp till dryga 38 barn i dagsläget.... är detta rimligt kan man fråga sig.... Fritids är en stor och viktig del i barnens vardag och här tillbringar de många av veckans vakna tid.... ca 8 av 10 barn mellan sex och nio år  finns idag inskrivna på fritids. 
Fritids ska enligt Lgr11 komplettera skolan och erbjuda en meningsfull verksamhet och stödja barnens intellekt och den sociala och den emotionella utvecklingen.... 

Otydliga mål i för vad fritidshemmet har att jobba med och vad som ska innehålla i en meningsfull fritidsverksamhet är oftast en brist på fritids.... Skolinspektionen har flera ggr härleds till att det är just otydligheten i styrdokumentet och vad skolan står för och vad som ska göras för att få en meningsfull fritidsverksamhet.... många vet inte i skolan att Läroplanen även gäller för fritidshemmen och inte bara skolan.... 

Behöver Fritidshemmen en egen kursplan???


Ur Lgr11: Skollagen föreskriver att utbilningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. 

Lärarförbundet har föreslagit för regeringen att få utforma en kursplan för just fritids... Politikerna har inte helt varit med på noterna för ändå målet ännu... Lärarförbundet har tidigare kommit med ett förslag för en kursplan för de fritidspedagogiska verksamheterna som har överlämnats till utbildningsministern Björklund.... Om fritidshemmet fick en kursplan skulle vi komma ett steg närmare mot att just få en skola som är likvärdig i Sverige. 


Jag tror att någon form av samklang kan krävas för att fritidshemmet ska vara så lika som möjligt och att oavsett var man än i detta av långa land kan få möjlighet till likvärdigt fritidshem. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela