Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärtrus....

Hjärtat galopperar som en tok och jag känner att jag inte räcker till... jag har massor att göra och den sista tiden har jag inget annat än ont i huvudet..... jag har magsmärtor som jag inte vet vad jag ska göra med... och jag känner att jag kan inte varva ner... inte ens då jag gör ingenting.....
Igår kväll var jag sjukt jagad och jag har känt det så idag med.... tungt att andas... hjärtat slår volter och rusar... huvudet bankar.....
Jag ser allt runtomkring mig bara snurrar och jag skulle vilja hinna med allt som sker... men jag kan inte jag har inte tiden....

Denna vecka måste jag få klart på uppsatsen.... och jag har massor på jobbet som ska göras också..... Måndag måste jag färdigställa bildspelet inför vernissagen på tisdagen på jobbet.... Tisdag blir det till att ha klart allt för vernissaget som är på kvällen för alla som vill komma och titta på vad deras barn och andras barn har gjort i skolan och på fritids.... och då blir det kvälls jobb också... Onsdag har vi avslutning för våra elever som ska sluta hos oss med middag.... och vidare så har vi brännboll efter det med alla barn och föräldrar och då blir det fika tillsammans med dem.... slutar väl omkring åtta-nio kan jag tro.... på torsdag och fredag är det som vanligt... inget som är inbokat än så länge.... men man vet ju inte....

Jag har ett måste denna vecka också... jag har lovat Lillan att jag ska köpa en väska till henne... hon ska nämligen till Grekland i vecka 22 och vara borta en vecka... och då måste man ha med sig en bra väska... Vet bara inte när jag ska få ihop tiden för att hinna med att handla det....

Det ska bli sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå skönt då detta med uppsatsen är klar... jag vill bara ha allt gjort så att jag kan få mitt liv tillbaka...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela