Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärtrus....

Hjärtat galopperar som en tok och jag känner att jag inte räcker till... jag har massor att göra och den sista tiden har jag inget annat än ont i huvudet..... jag har magsmärtor som jag inte vet vad jag ska göra med... och jag känner att jag kan inte varva ner... inte ens då jag gör ingenting.....
Igår kväll var jag sjukt jagad och jag har känt det så idag med.... tungt att andas... hjärtat slår volter och rusar... huvudet bankar.....
Jag ser allt runtomkring mig bara snurrar och jag skulle vilja hinna med allt som sker... men jag kan inte jag har inte tiden....

Denna vecka måste jag få klart på uppsatsen.... och jag har massor på jobbet som ska göras också..... Måndag måste jag färdigställa bildspelet inför vernissagen på tisdagen på jobbet.... Tisdag blir det till att ha klart allt för vernissaget som är på kvällen för alla som vill komma och titta på vad deras barn och andras barn har gjort i skolan och på fritids.... och då blir det kvälls jobb också... Onsdag har vi avslutning för våra elever som ska sluta hos oss med middag.... och vidare så har vi brännboll efter det med alla barn och föräldrar och då blir det fika tillsammans med dem.... slutar väl omkring åtta-nio kan jag tro.... på torsdag och fredag är det som vanligt... inget som är inbokat än så länge.... men man vet ju inte....

Jag har ett måste denna vecka också... jag har lovat Lillan att jag ska köpa en väska till henne... hon ska nämligen till Grekland i vecka 22 och vara borta en vecka... och då måste man ha med sig en bra väska... Vet bara inte när jag ska få ihop tiden för att hinna med att handla det....

Det ska bli sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå skönt då detta med uppsatsen är klar... jag vill bara ha allt gjort så att jag kan få mitt liv tillbaka...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.
Skicka en kommentar
Läs mer