Fortsätt till huvudinnehåll

Med ett RYCK

Vaknade med ett ryck.... jag liksom flög upp ur sängen.... vet inte vad det var som hände.... blev ömsom rädd och kände mig jagad....
Kändes som jag hade missat något, glömt att göra något... och jag vet inte vad det var som gjorde det.... kan vara så att jag drömt något igen....

Somnade sent igen... kunde för allt i världen inte somna.... så jag spelade lite Wordfeud och Rumble.....
Sista tiden har varit ganska så jobbig... mycket händer och jag känner att jag inte hinner med allt...

Lillan ska sluta på förskolan och börja i klass till hösten och det finns lite att planera innan dess... och jag har en del som jag vill hinna med att göra på jobbet också... vidare barn nr 3 som har sin skola som man ska stötta  honom i... han har liksom tröttnat lite nu innan sommaren.... barn nr 1 måste jag snart sätta blåslampa på så att han kommer igång med lite aktiviteter... han kan ju inte bara sitta på sitt rum och göra nada.... barn nr 2 är hon som flyttat hemifrån.... hon fixar och trixar med sitt eget men för den delen slutar man inte att vara mamma för att de flyttar hemifrån.... Bonusbarnen kommer bara varannan helg.... vilket jag vet min man tycker är synd, för han vill att de kommer oftare.... tycker oxå att det är synd att de inte är här då lillan är hemma.... de två andra barnen som vi har kommer vi att avsluta uppdrag med... lite synd men de har blivit så stora nu så att de inte behöver vårat stöd längre... Mycket är det då man har många att tänka på... man har ju inte bara sig själv....

Idag hoppas jag inte att skallebanken ska vara så ihärdig som den har varit nu i dryga veckan... och jag hoppas att jag kan hitta orken i allt elände just nu... men tiden läker alla sår....

Nu ska jag rycka till mig och få i mig frukost.... och DRYCK.... för dryck är något jag inte får glömma!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Möjligheter....

Det finns alltid en möjlighet att ändra på sitt sätt att vara....om man till exempel känner skuld för att man inte räcker till.... Börja med att förlåta sig själv och börja sedan om från början.... Släpp taget om alla krav och måsten.....slappna av och var Närvarande i det man gör..... Ha inte för höga krav på sig själv.... Alla är vi olika och tycker olika... Att ge mer än vi egentligen klarar av kan ge motsatt effekt.... Acceptera och var sig själv istället...så blir slutresultatet BÄST ❤❤❤ Idag är det den första dagen i mitt nya liv... Håll tummarna för att det funkar...för när det dags för en förändring och det är bara jag som kan göra den..... Yeheeeeeeeeee här kommer JAG!!!!

Nyheter....

Slår igång internettet.... Tänkt att se vad som står på Aftonbladet...... Blir slagen ner i skorna kan man bildligt säga..... Igen och åter igen så skrivs det bara tragiska och tråkiga saker..... "Militärliga spred skräck i hela landet" "Kaoset som SVT räddade snabbt" "Sköts ner på gatan av maskerade män" "Skräcken:Det gick ner på kyrkogården" "Så bra är årets julskinkor" "Varnar: Nu kan supermanpiller finnas i Sverige" "Födde barn för tidigt - riskerar enorm räkning" "Mayvor, 93 fick inte mat - på 17 timmar" ...... och mer där till stod om att läsa.... Allt i bara tragedi,ledsamhet, hat, och tråkigheter..... När ska det vända.... När ska vi kunna ge och se världen annorlunda..... Finns det INGET bra att skriva om.... Inte konstigt att man blir deprimerad... Media projicerar på oss utan att vi märker det..... Slopa nyheterna....