Fortsätt till huvudinnehåll

Med ett RYCK

Vaknade med ett ryck.... jag liksom flög upp ur sängen.... vet inte vad det var som hände.... blev ömsom rädd och kände mig jagad....
Kändes som jag hade missat något, glömt att göra något... och jag vet inte vad det var som gjorde det.... kan vara så att jag drömt något igen....

Somnade sent igen... kunde för allt i världen inte somna.... så jag spelade lite Wordfeud och Rumble.....
Sista tiden har varit ganska så jobbig... mycket händer och jag känner att jag inte hinner med allt...

Lillan ska sluta på förskolan och börja i klass till hösten och det finns lite att planera innan dess... och jag har en del som jag vill hinna med att göra på jobbet också... vidare barn nr 3 som har sin skola som man ska stötta  honom i... han har liksom tröttnat lite nu innan sommaren.... barn nr 1 måste jag snart sätta blåslampa på så att han kommer igång med lite aktiviteter... han kan ju inte bara sitta på sitt rum och göra nada.... barn nr 2 är hon som flyttat hemifrån.... hon fixar och trixar med sitt eget men för den delen slutar man inte att vara mamma för att de flyttar hemifrån.... Bonusbarnen kommer bara varannan helg.... vilket jag vet min man tycker är synd, för han vill att de kommer oftare.... tycker oxå att det är synd att de inte är här då lillan är hemma.... de två andra barnen som vi har kommer vi att avsluta uppdrag med... lite synd men de har blivit så stora nu så att de inte behöver vårat stöd längre... Mycket är det då man har många att tänka på... man har ju inte bara sig själv....

Idag hoppas jag inte att skallebanken ska vara så ihärdig som den har varit nu i dryga veckan... och jag hoppas att jag kan hitta orken i allt elände just nu... men tiden läker alla sår....

Nu ska jag rycka till mig och få i mig frukost.... och DRYCK.... för dryck är något jag inte får glömma!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela